Annika

Jag trodde jag visste hur mycket man kan sakna någon, men att det kan kännas såhär svårt och göra såhär ont, det visste jag inte alls. jag kan bara inte förstå det som har hänt. vill inte förstå. det är helt enkelt ofattbart. hemskt. jag går runt med konstant magvärk och tankekaos. blää

Och jag försöker vara självdestruktiv
utan att göra någon skada

Men själva meningen bakom destruktivitet
är ju att skada. Ta sönder något

Jag river sönder huden med nedbitna naglar
även om det inte gör så ont,
så känns det i alla fall, känns lite
som en flykt från allt det där
som inte går att definiera.

Allt det där som sitter och skaver men som inte riktigt går att ta på.

När nagelbanden också är nedbitna
går jag över till att bita bort nagellacket.
Så runt mig ligger det
alltid
små flagor av färg.

För tillfället mintgrönt.

Snart, snart, snart...

På tisdag bär det av till P&L med en Evelina och en alldeles för tung packning (såklart!). Håller på för fullt med att tänka ut exakt vad jag ska ha med mig. Så mycket jag Vill ha med, men endel saker kanske man bara måste inse att de är rätt onödiga på en festival.. Men mitt snygga festglas är självklart med, och sovsäcken och kudden. Så mycket mer behöver man väl inte va?! ;)

Jag borde sova, så nu säger jag godnatt :)

puss

Varför är det alltid så att man blir överpigg när man nästan inte sovit någonting alls under natten?! Det är ju väldigt irriterande, om jag ska vara ärlig... Men men, det är sådana smällar man får ta i livet ;) Jag tror faktiskt jag överlever, det enda jobbiga nu är ju att man har Två sovande kompisar som vägrar vakna och äta frukost med mig.. Jobbigt läge!!

Jaha, vad ska jag då berätta..

Joo! Det var en intressant kväll igår! Rolig tills den blev mindre rolig, men sen blev den rolig igen. Den innehöll mycket, bland annat en trasig toalett, regnvåt asfalt och gratis fylla. Då kan det ju inte annat än bli bra ;) Sen kanske det inte var helt tråkigt att man var med fyra underbara vänner.. Dom kan ha bidragit rätt mycket till att kvällen blev härlig!

Dagen idag har nog ganska mycket att erbjuda, bland annat lite shopping kanske. För när jag kollade mitt saldo på kortet, insåg jag att jag hade nästan hela studiebidraget kvar. och jag får nytt på måndag. Med andra ord: Jag borde ju rent logiskt gå och köpa mig något nu.. hur skulle det se ut om jag helt plötsligt bröt min trend med att vara pank innan nästa månads pengar kommer?! det hade ju bara varit konstigt.. ;)

Jaha (en gång till ja)

För övrigt kan jag ju berätta att varje gång evelina så mycket som rör på lilltån, så rycker jag till, vänder mig om och tänker "Jaaa! nu vaknar hon äntligen!" Sen inser jag att hon fortfarande sover.. Då blir jag ledsen igen.. Det här är jobbigt. När man jämför med andra små världsliga problem så framstår ju det här som en ren katastrof!

Nu ska jag hitta på något, för såhär stilla kan jag bara inte vara längre..

Pusshejs

Fick en fin blomma och massor av teckningar från barnen på dagis! Underbart, fast ganska sorgligt att säga hejdå till dem. Det är ganska många som börjar "skolan" till hösten, så dem kommer jag inte träffa mer.. Tråkigt, men ändå roligt att ha fått följa dem under ett halvår och se hur otroligt mycket de har utvecklats. Från att inte kunna dra upp dragkedjor till att fixa det alldeles själv!

Sen var det ju inte heller helt fel att få massor av kramar och fina ord från små yrväder :)

Klockan är bara tjugo i ett och jag har redan hunnit med massor. Om jag fortsätter i den här takten så kommer jag ha städat precis hela huset om några timmar.. Eller så slocknar jag i sängen om några minuter.. Båda alternativen känns lika "lockande"!

puss

jag blir fylld av något
svårt att förklara
går inte att beskriva med ord
det känns så ovant
så nytt

lite som att blåsa i medvind
men att ändå närma sig kanten

känns både fel och rätt
kanske är jag mest mittemellan
där det känns som mest
men inte alls syns

lite som vinden i ansiktet
men ändå ha håret i ögonen

hur nu det går ihop men
det mesta i mitt liv
går inte ihop

och kanske är det därför
det gör ont i medvind

Jag är bra på att lyckas med det mesta :)

Jag lever.

Jag skiter rätt mycket i skolan, för det är roligare och mysigare att fika med kompisar och gå på picknick och sånt där. Så skolan får liksom komma någon annan gång i livet :)

Jag har börjat planera lite inför studenten,
Köpt rosa servetter och rosa muffinsformar och annat sådant där livsnödvändigt som man bara måste ha på sin studentdag. Spetsbh och planer på att köpa rosa sugrör. Jag menar, hur ska man överleva de sista veckorna i skolan om man inte har ett rosa sugrör med sig på alla fester?! Precis, det bara gör man inte..

Och så är jag inne i underbara (hatade) humörssvängningar igen. Upp och ner, ner och upp och fram och bak.. heela tiden. Men jag antar att det är de konsekvenserna man får ta av nedtrappning av medicinerna. Så jag står nog ut. Det blir bättre sen när allt har stabiliterat sig (som alla läkare så snyggt säger!)

pusshejs

Jaa, jag lever och kanske är det just därför som jag inte är inne på datorn så mycket. Jag har fullt upp med andra saker. Som att lyssna på fågelljud och lära mig hur en Enkelbeckasin eller en Morkulla låter. Jag myser ner i sängen på kvällarna med en kopp té och en syster och så ser vi på tv ihop. Jag fikar lite för ofta på stan med Evelina och dricker aningens för mycket kaffe. Och så handlar jag för pengar jag borde spara till mer vettiga saker.. Jag har det bra med andra ord!



Jag önskar mig en till katt i Studentpresent :)



Det är mysigt att fika med en fin vän. Sådana stunder lever jag för.

Det är så mycket lättare att blunda för sanningen än för verkligheten . Det är så mycket lättare att inte se allt det som man inte vill se. Jag väljer att blunda ibland, kanske lite för ofta. Men hur ska man orka se allt det som gör så ont att se? Jag vet inte om jag har den styrka att alltid våga se det som finns att se bara man öppnar ögonen lite till. Jag hade kunnat se dig och din sanning men jag väljer att blunda. Det är lättast så. Jag vill inte se dig och obekväma sanningar. Jag vill inte se dig med lögner på tungan. Så jag ljuger för mig själv säger att allt är bra, du mår bra.

 

Men jag har sett dina darrande fingrar. Intalar mig själv att det är för att du är nervös men jag antar att det inte är över skolarbete eller nya vänner. Jag tror du darrar av skräck. Men vad är det du är rädd för vännen? Stora starka händer skrämmer nog inte dig längre, du är van vid dem sedan länge. Du darrar av helt andra anledningar. Vad är det du skräms av? Jag tror inte att jag vill veta det. Men jag kan inte låta bli att undra över det när jag ser dig darra så i kroppen. Jag är rädd jag med. Rädd för att du är rädd. Undrar vad det är som skrämmer dig så mycket varje dag. Undrar om rädslan kommer inifrån eller utifrån. Tror att det kommer från ditt djup, men jag kan bara inte förstå vad för mörker som skulle kunna bo där inne. Du som är så vacker när du ler, kan det verkligen vara sant att du har ett dolt mörker där inne som ingen fått ta del av? Kan det vara så att du glömmer bort varför du lever trots att du ser så levande ut när du möter min blick? Jag vet inte.

 

Rädd för sanningen som vilar inom dig och inom mig. rädd för att se det som du inte vill att någon ska se. Alldra minst jag. Du är rädd för att visa mörkret, om det nu är ett mörker som du går runt och bär på. Jag vet inte det. Men jag anar. Jag anar att det finns något där inne i dig som skrämmer. Något mörkt. Något som känns farligt, förbjudet. Kanske är det tankar som samlats på hög, eller minnen som aldrig bleknar. Kanske är det upplevelser du helst varit utan eller så är det händelser du aldrig upplevt. Jag vet inte vad det är, men något är det i alla fall. Det ser jag och det känner jag, även om jag spenderar mesta tiden med dig med att blunda. Jag är rädd och du är rädd. För vad är vi egentligen rädda? Kanske är det för varandra eller så är det för oss själva.

 

Jag är rädd för sanningar och jag blir skrämd av tanken på att det finns lika många sanningar som det finns människor på den här jorden. Jag är skrämd av tanken på att vi alla bär sanningen inom oss, men att vi ändå blundar för varandra. Ibland undrar jag vad som skulle hända om folk öppnade ögonen och började se. Men vad är det vi ska se? Kanske blir inget bättre av att vi ser fler sanningar, för vad ska vi då bädda in oss i för lögner? Man måste få dölja lite av sitt inre, hur ska man annars stå ut med att vara den man är?

Hela mitt rum, hallen och badrummet är städat och jag har även skurat golven, Det ni! ;) Det händer inte allt för ofta det, att jag tar mig tid och ork åt att skura hela rummet med såpvatten... Men nu är det gjort! Och jag är glad för solen lyser in i rummet och det luktar såpa och rent! Nästan inga dammkorn syns någonstans och golven glittrar av renhet (okej, inte riktigt, men nästan!).

Nu blir det en kvällspromenad i solen innan den går ner och sedan blir det nog lite bakning, om jag orkar. mamma hade hittat ett nytt muffinsrecept som verkade riktigt gott. Nått med citron, mandel och valnötter :)

SHIT!

Jag har inte hängt tvätten jag satte på i morse...

HejDå!!

Jag har precis pratat med Jane och vi har bestämt oss för att ha sova-över-i-hennes-lägenhet-och-bara-ha-det-bra-mys fredag till lördag! Underbart ska det bli, minst sagt. Om jag har räknat rätt (vilket jag säkert inte alls har..) så blir det ungefär 17 timmar med en av världens finaste människor! Hur bra låter inte det på en skala?! :)

Nu gäller det bara att packa lite kläder och sånt där viktigt som man bara Måste ha med sig. Och då menar jag inte allt det tråkiga som mediciner och tandborste och pyjamas, utan jag menar såklart kamera, nagellack, någon mysig film, några bra skivor musik och kanske ett och annat par med solglasögon! :) Sånt där livsviktigt helt enkelt!

Åhh, jag är bara helt igenom varm och glad nu! Värmen kanske mest beror på att jag dricker kokhett kaffe, men ändå ;) Jag är riktigt glad över att helgen kommer att bli så fin och så rolig och så mysig.

Lite komiskt (eller kanske ironiskt?) är det ju att förra gången jag och Jane sov i samma "hus" så var det på avdelning 17.. Men det känns fint på något vis att vi kommer att få ett annat minne av kvällsmat och detdär, utan skrik, personal och låsta dörrar. Nu blir det mys, skratt och film istället. Det känns verkligen bra att få nya minnen, bättre minnen.

Jag skyller på att koppen var väldigt överfull, okej!?

 

Dagen började bra med frukost på verandan med en mamma och en pappa (mina såklart!) Senare har min dag bjudit på mys med katt, bus med grannens hund och korttagande på fina vårblommor. En mysig förmiddag helt enkelt. (om man nu kan räkna klockan halv tre till förmiddag..?)

Från och med nu är jag ägare till en blå skinnjacka, och fasiken vad bra det känns ;) hihi, tänk att man kan bli på så bra humör av ett klädesplagg. Men så är det verkligen, jag kan gå en hel förmiddag och sura och sedan när jag köpt något jag verkligen tycker om, ja då är jag huxflux på bra humör igen! xD


Varför lägga upp en bild på tre apor? Ja men varför Inte?!

Ikväll tänker jag ha en riktigt mysig kväll alldeles själv (inte ensam!). Jag tror jag ska bada bubbelbad, läsa någon bra bok och sedan krypa ner i sängen för att se Djävulen bär prada på tv. Mysigt helt enkelt. Kanske att jag låter mamma krypa ner i sängen hon med, för det är rätt mysigt att bara ta det lugnt med en mamma bredvid sig :)

pusshejs

Dagen har gett mig 20 nya kryss och många goda skratt!



Kanske blev det lite kallt om fingrarna när man stått ute i tre timmar och spanat med en kikare, men det var det helt klart värt, så många spännande fåglar som vi såg. Man säger ju inte direkt nej till att få se Skäggdopping, Mindre Sångsvan och Vigg! Intressant minst sagt, och rätt långtråkigt ^^

Imorgon blir det en liten biltur till Hornborgarsjön med klassen. Vi ska såklart skåda tranor och andra roliga (?) fåglar! Det ska bli riktigt spännande, jag menar, vem vill inte se flera tusen tranor som dansar parningsdans?! ;) Jag planerar att ta med mig extra mycket fika och sitta på ett liggunderlag och dricka kaffe i de tre timmarna vi är där! Lovely!

Jag har kommit in i en trötthets period.
Jag bara sover och sover och sover, och trycker i mig lite mat där emellan. Ganska skönt faktiskt, att bara få sova. Samtidigt rätt stressigt, för nu ligger jag efter i min skolplanering.. gaaaah!

Jag känner för förändring,
men hur mycket kan man förändra om man blir trött bara av att tänka tanken på att man kanske borde gå upp ur sängen? Jag vill träffa mina långt-borta-kompisar snart igen. Vill ha myskvällar och såntdär!

Kanske borde försöka bestämma helger och sånt med dem :)

Jag sitter här i min ensamhet och sörjer en mycket fin väska med ett mycket viktigt innehåll.

Den försvann igår vid klockan tolv, och är nu spårlöst försvunnen inne i garderoberna på Stadt. Jag misstänker en elak häxgubbe (35 åring..) från blåkulla som hängt väskan på helt fel krok. Så nu sitter jag här och känner mig helt exposed (för att låta som en av hollywoodfruarna) utan min kamera, mitt läppglans och mitt puder, för att inte tala om mitt ID-kort! :O Jag menar, hur ska mitt liv gå vidare om jag inte får tillbaka alla de sakerna!? Katastrof helt enkelt..

Jag och pappa ska inleda en räddningsacktion vid fyra då stadt öppnar, och då ska vi banne mig få tillbaka den efterlängtade väskan!! ^^


( Men ja, huvudsaken är att alla mår bra nu, inte att väskan blir hittad. Materiella saker kan man alltid ersätta, men goda vänner måste man ta väl hand om! )