Höst och regn

Det regnar och jag känner höstpoesin borra sig in i varenda liten por i min kropp.

 

Jag känner för regnet och jag känner för att uppleva vardagspoesin som är så vacker när man väl får ta del av den. Kanske skulle man få ta del av den mycket oftare om man bara lärde sig att även kallnat té är poesi, att frusna fötter är vackert och att salt smakar rätt gott när man är två. Det skulle nog bli mycket finare att leva om man lärde sig att se de gråa dagarna som färggranna och fylla dem med liv istället för väntan. Men vad vet jag. Det regnar i alla fall just nu och jag tycker om mörka höstkvällar. Det låter så fint mot fönsterrutorna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0