Annika

Dagens bästa:

-Godmorgonmys med katt

-Promenad genom vintervit stad

-Skratt och kaffe med en väldigt fin vän

(Jag har säkerligen glömt bort flera stora händelser, jag är virrig och glömsk av mig. Men det här är lite av mitt år som gått)

Året började inte bäst, om jag minns rätt.. var tugnt och mycket tid spenderades på Dagvården med kortspel och saaaaaamtal. Bra att de fanns.

Jag fick ett ultimatum av pappa i början av januari. Inga mer självskador = resa till Indien. Eller, självskador = och ingen resa. Valde klokt nog resan, och det förde med sig flera veckor med ständiga krig, som jag vann, var självskadefri under hela det första halvåret.

Åkte till Indien och såg världen, och blev förälskad i den!! Träffade en familj från göteborg och fick prata om diagnoser och sånt med killen i den familjen. Bad, sol och kossor på stranden, drinkar och så sjukt god mat att till och med jag åt mig mer än mätt! Vi åkte tång taxi ihop och drack läsk under parasoll, han vägrade smörja in sig i solkräm och brände sig, jag smörjde in mig i sololja och brände mig. lika smarta.

Veckorna efter levde jag på saknad och längtan och minnen.

Våren blev ganska fin, trots att jag inte orkade gå speciellt mycket i skolan. Fick besök av finaste vännen och hade det väldigt bra i några dagar!

Sedan började studenttiden. Festande väldigt ofta och väldigt roligt med en väldigt fin klass. Det var några helt underbara veckor som jag tänker tillbaka på så fort det är jobbigt.

Jag tog studenten och har aldrig varit så lycklig som jag var under den dagen. (Kan ha berott på att jag var lite sådär lagom full hela det dygnet..) Det kan också bero på att jag faktiskt Var Lycklig den tiden.

Fick sommarlov och åkte på festival = Sol hela tiden och kyssar med främlingar jag aldrig fick veta namnen på (Trevligt!) fick höra ofta att jag var snygg, och tog åt mig av det för en stund. Massor av hoppande framför bra band, bäst var Mew (Kanske mest för att jag var så härligt full då, och för att jag fick hoppa runt med universums bästa kompis bredvid mig). Många roliga konversationer med folk som var så härliga som aldrig förr! Det blev också en återkommande nattlig tradition att tävla om vem som tog mest killar på rumpan.. Mycket underhållande kvällar, med mindre sömn och mer skratt! Upplevde helt enkelt en veckas lycka med bästa vännen (och flera nyfunna vänner!). Synd bara att det slutade med en bakishemfärd i fem timmar i buss… Say no more!

Sedan blev jag nitton och var en vecka i Italien med familjen, såg håriga Italienare och Venedig, solade en massa och hade det underbart.

Kom hem och fick en livsglädje (kattunge) dagen innan jag fick hemskaste telefonsamtalet i hela mitt liv. Fick reda på att en klasskompis tagit livet av sig. Veckorna efter är suddiga, och ledsna. Och jag gick runt med konstant magvärk och saknad.

Fick några dagars välbehövlig andningspaus när en fin vän kom och hälsade på mig. Vi lyssnade på Melissa, drack kaffe och gick promenader samt såg film och Pratade (Bästa dagarna på länge!)

Älskade syster flyttade till Uppsala och vår vardag blev helt plötsligt mycket tråkigare och mer händelselös..

Började mitt fjärde år på gymnasiet och gjorde det med att vara flitig och faktiskt plugga två timmar om dagen! Det duktiga försvann lika fort som det kom. Resten av året har jag skitit ganska mycket i allt som har med skolan att göra, men ändå avklarat två kurser och fått Vg och Mvg på dem (Lycklig och förvånad).

Hösten förde med sig fler utekvällar (roliga sådana!), betydligt mer tid spenderades med Everth som flyttade in till stan = tio minuter cykling från mig!!

Några trippar till Uppsala och syster hanns med, och även en Äventyrsweekend i Stockholm med de finaste personerna jag känner.

Jag avslutade Dagvården och fick ny psykolog, som har visat sig vara bästa hittills.

Jag har gjort en del bakslag det här året också, men framförallt så har jag gjort mer framsteg än jag kunde drömma om. Jag har hittat mig själv (inte helt, men delvis) och jag har insett att om man ändå vill ge upp har man inget att förlora på att kämpa en dag till!

Har både trappat upp och ner på medicinerna igen, senaste nyheten på den fronten är att jag nu bara äter två olika tabletter (wiiihoooooooooooo!)

Min lilla älskling (katt) har försvunnit och henne har jag saknar i flera veckor nu. Hoppas hon har det bra vart hon nu är!

Under hela hösten har jag gått på bassänggrupp = sjukgymnastik för psykiskt sjuka.. och sjukgymnastik. Tror det är bra, svårt att veta än bara.

Jag har hittat viljan till att klara mig själv, på fri hand, utan tabletter och samtal. Hoppas på att det snart går!

Jag har kommit vissa vänner närmare och andra mindre nära.

Jag har levt lite mer än förra året och det är jag glad för.

Jag vet att jag inte behöver skriva något till dig. Säga något till dig. Jag behöver inte. Men jag vill. Har så mycket i mig som du borde få höra, som jag vill att du ska höra. Men jag har ingen aning om hur jag ska få det ur mig. Vill att du ska förstå och jag vill att jag ska förstå. Vill bara att någon ska förstå det som jag aldrig får ur mig. Men det sitter liksom fast och hur mycket jag än vill berätta för dig, så sitter jag tyst. Skriver inte. Kan inte. Men vill vill vill.

Frågan är hur?

Det är väl inte så konstigt

att du fryser

när du går runt utan skor

mitt i vintern.